Vad är det som är så roligt med att blogga kan man undra. Varför håller människor på med att dag ut och dag in eller varje vecka uppdatera sin blogg och skriva ner det som bloggaren tycker är viktigt att dela med sig av. Troligen är det just det att bloggaren är en människa som vill kommunicera och dela med sig av sina upplevelser och sedan få respons av följarna.
Och att få skriva ut allt som finns där inne och pockar på uppmärksamhet. Att få skriva av hjärtans lust om allt som känns, hörs, syns och upplevs. Att visa att man finns och få respons på sitt varande. Att känna att det liv man lever betyder något, Att det inte är bortkastat. Det är inte meningslöst utan viktigt på ett eller annat sätt.
Men hur kan det vara viktigt att skriva om fester, flärd och mode till exempel. Jag tror det är det. Det är helt seriöst viktiga ämnen att skriva om. Alla dessa bloggar om livsstilar som andra delar med sig av ger hopp om något annat än det man har själv. Det ger en tro på att man själv kan uppnå en annan livsstil än den man för stunden själv lever i. Man kan bli inspirerad och få nya insikter som man annars inte haft. Om man till exempel studerar eller jobbar mycket kan en stunds flykt in i någon annans värld ge avkoppling och glädje. Kanske väcka drömmar om att själv göra något liknande som bloggarna berättar om.
Det är inte bara livsstilarna som kan fånga intresset hos andra utan också alla de tips och råd som många bloggare delar med sig av. Friluftsbloggar kan till exempel få en att hitta en lämplig vandringsväg som en livs levande bloggare har testat och erfarit. En hel del råd och tips följer med i dessa beskrivningar av livsstilar. Ofta finns det vackra bilder att titta på också.
Många människor behöver det här i deras liv. Bloggaren behöver dela med sig av sin livsstil och få kontakt med omvärlden. Och bloggföljaren får inblick i en annan livsstil och en annan människas tankar. Precis som om man skulle känt varandra länge. Det är som om världen blivit större men på samma gång har den gamla byn där alla kände varandra och visste allt om varandra försvunnit. Men vårt behov av närhet till varandra är samma som förr i tiden. Bara det att vi har längre väg till grannen även om det bara är en dörr eller ett trapphus emellan. Då blir det plötsligt så intimt och välbekant med en bloggare som har ett liv som den delar med sig av så att jag som besökare kan få del av det för att beundra det och även kommentera det.