MATILDA - FINTESS AND HEALTH

Kategori: Texter

NÖJ ER FÖR FAN INTE

    Follow me on tw @thamazingphotos i fb. Infinityhopedream | via Tumblr miss J | via Tumblr

Nöj er inte med jobbet ni egentligen hatar. Nöj er inte med vänner som inte ger något tillbaka. Nöj er inte med ett förhållande som saknar kärlek och bara finns kvar av bekvämlighet. Nöj er inte med staden som kväver er. Nöj er inte med att styras efter vad andra ska tycka och tänka om er. Nöj er inte med att få skit från arbetsgivare. Nöj er inte med tråkiga helger. Nöj er inte med att inte ta steget till att våga göra allt ni egentligen vill göra. 

Vi är för unga för att fastna, för att vara bekväma när vi egentligen hatar något. För unga för att bara nöja oss. För unga för att inte våga. För unga för att låta andra människor sänka och dra ner oss. Världen och andra människor väntar på oss. För det är verkligen så. Vi måste våga chansa, lyckas, misslyckas, ångra, uppleva. Så nöj er fan inte. 

BALANS

11117784_853304894725019_955437806_n.jpg (687×692) | Style | Pinterest Statigram – Instagram webviewer Enjoy life :)

Balansen i livet är verkligen nyckeln till allt man gör. Ät choklad när ditt hjärta vill det och äta en sallad när din kropp behöver det. Ha höga skor en lördagskväll och gå barfota på söndagen. Lev högt och lev lågt. Rör dig och stå still. Låt alla dina sidor få komma fram. Va modig, spontan och högljudd och låt det kompletera din förmåga att hitta tystnaden, tålamodet och frid. Sträva efter balansen. Gör upp din egna regler och följ din egen väg och låt ingen säga hur du ska leva ditt liv.

¨ Work hard in silence, let success be your noise¨

TANKAR - Alkohol & fest?

ds   miss_dior on Favim.com    cool | Tumblr

Jag får ganska ofta frågor om jag dricker alkohol eller festar och då är mitt svar alltid NEJ. Jag dricker inte alkohol och jag festar inte. Då kommer såklart följdfrågan ¨varför¨ och tycker det är en ganska konstig fråga eftersom det verkar ovanligt.

Det är inte så att jag aldrig druckit alkhol eller festat. Jag har gjort det så få gånger i mitt liv att jag knappt kommer ihåg det. Eller ja festen kommer jag ihåg då det var rena kaoset. Min mobil och kamera blev bestulen och det kom tiotals människor som inte var inbjudna. Efter det har jag aldrig festat. Sen har jag pojkvän och tycker inte man festar överhuvudtaget om det inte är så att det är okej för den andra men enligt mig är det respektlöst. (Nu menar jag inte tjejfest t.ex.) Jag gör det inte dels för respekt mot min pojkvän men också för att jag inte känner något behov av att festa eller att jag ens vill.

Alkohol är något jag är väldigt rädd för. Dels pga det jag sett men också av det man hört. Alkholism är en sjukdom men det är något man själv drar sig in i. Det är inte som cancer, något man får okontrollerbart. Utan du gör ett aktivt val att välja alkholen sen när du väl är fast är det som en sjukdom. Jag känner precis som med festandet att jag inte har något behov av detta och om jag nu hade haft det hade jag fortfarande varit rädd för alkhol. Så mycket gifter man utsätter sin kropp för. Eftersom jag tränar aktivt så vore det så korkat att utsätta min kropp för en massa gifter för att sen tro att jag är hälsosam för att jag går till gymmet.

Jag vet att många i min ålder festar, dricker och röker. Till och med tar droger. Jag umgås inte med någon som gör det och hade jag fått reda på att någon av mina vänner hade gjort det hade jag brutit med dom. (Nu menar jag droger). Jag vill inte vara runt människor som gör det och vill förstöra sitt liv. Det är sorgligt att veta hur många som gör det och som idag tycker det är coolt och häftigt, som faller för grupptrycket och som inte kan stå emot. Jag har alltid varit väldigt stark när det gäller att stå emot men jag vet hur svårt det kan vara då man inte vill vara ¨utanför¨.

Så NEJ - alkohol är SKIT. Likaså som ciggaretter. Enligt mig hade det gärna fått vara olagligt. Man behöver inte sån skit. Det skadar mer än det gör nytta.

Sometimes you win, sometimes you learn.


💕 💕 true Cassie-SD - These Times Shall Pass   ❤ liked on Polyvore | via Tumblr

Och ens hjärta är aldrig så levande som i den stunden. Smärtan av orden är obeskrivlig. Det finns inget som kan ta en ifrån det som känns mest. 


Det kan ta veckor att återställa sig själv. Man kommer tycka att dem veckorna är en evighet. Men när man väl är framme och framför allt fri från dem dumma känslorna, kommer det vara värt det. Alltihopa. Spelar ingen roll vad man känner i stunden, man kommer inte känna så för evigt. För allt i livet är för stunden, ingenting är garanterat.

Men att älska gör en matt. Det krossar en på alla tänkbara sätt. Älskar man för mycket är det fel, älskar man för lite är det också fel. Och hur älskar man medelmåttligt? Hur älskar man rätt och lagom? Säg mig. Det finns ingen sådan balans, det kommer alltid vara otillräckligt. Förutom när man hittat sin själsfrände. Då är det rätt och man bara vet det. Ja, det kommer komma svåra stunder ändå, men i slutet av dagen kommer man alltid ligga där och säga hur mycket man älskar den andre. Och fan vad vackert det ska bli.
 

LEV, ÄT OCH MÅ BRA

  What if... LadyBOOM ♚   Untitled  Oh yes! 👌

Min syn på träningen har förändrats sen jag började så jag nästan bara körde kondition och sprang milen flera gånger i månaden. Det jag kan sakna under den perioden är min kondition och det är den jag ska börja jobba på nu. På köpet kommer jag minska i fett vilken kan vara lägligt till sommaren. Men under den perioden då jag körde kardio varje pass så kom jag in i ett sjukt tänk. Att jag bara ville bli smalare och smalare och när jag inte blev det mådde jag dåligt. När jag vissa dagar inte alls orkade springa milen så fick jag ångest. Jag vet att många tjejer kan fastna i det här tänket och jag hade tur som tog mig ur det snabbt.

Efter detta började jag minska på kardion och köra lite tyngre vikter. Jag tog det långsamt och försökte bygga upp en lite starkare kropp. Sen fick jag till slut upp ögonen för tung och svettig styrketräning och körde nästan inte kardio alls. Då börjde mitt andra sjuka tänkande: att jag skulle bli starkare och starkare för varje pass. Vad jag inte insåg är att jag hade hamnat i samma tankesätt som med konditionen. När jag inte kände något reslutat så fick jag ångest. Prestationsångesten ökade när tjejen brevid mig orka lyfta tyngre eller hade en muskulösare kropp. Återigen tog jag tag i det snabbt och började tänka om.

Idag tränar jag när jag hinner och när jag vill. En träningsvecka kan se så olika ut. Från 2-4 pass i veckan brukar det bli och då kör jag två muskelgrupper te.x. axlar och mage brukar jag köra i en och sen rygg och ben i ett annat pass. Detta varier dock om jag vet att jag har fler pass i veckan att köra då tar jag en muskelgrupp och fokuserar stenhårt på den. Detta funkar väldigt bra för mig och jag känner att varje gång jag kliver in på gymmet så har jag en grym motivation. Det är svårt att alltid ha motivationen uppe om man tränar 5 eller 7 pass i veckan därför blir dom få passen jag kör i veckan extra bra. Jag trivs med det här sättet och kommer fortsätta med det. Jag mår bra utav det och jag känner att det här är min balans.

När det gäller kosten så har jag aldrig bantat men jag har hållt koll på vad jag stoppar i mig. Nu har jag dock blivit sämre på det och känner hur jag mår dåligt över det. Men den svåraste biten är att ta tag i det, när man väl är igång är det bara att köra! Jag kommer börja utesluta lite kolhydrater och öka proteinet. Jag vet inte hur min kropp kommer reagera men jag tar det som det kommer. Känner jag att något inte funkar så är det bara att ändra om. Det är viktigt att testa sig fram till något som funkar och som man mår bra av. Jag tror inte på några direkta dieter om man inte ska tävla t.ex. Jag vill kunna äta det jag känner för och inte ha dåligt samvete för det samtidigt som jag får tänka på att vara snäll mot min kropp. I veckorna kan man ha lite extra koll på vad man äter sen släpper man det inför helgen och äter det som faller en in.

Hade kunnat skriva en bok om det här med balans mellan livet och träningen för jag har själv upplevt och bevittna så många människor som hamnar i ett sjukt tankesätt och vissa har svårare att ta sig ur det än andra. Hoppas ni alla gör det som ni mår bra av och njuter av att få leva! Ta hand om er kropp och ert hjärta. ♥

SPRIDDA KVÄLLSTANKAR

Vet inte varför jag fick ett ryck av att skriva av mig just nu. Kanske för att jag ligger ensam i säng med min andra halva och som är typ 6h bort istället för 10 minuter - i Norge. Jag är glad för hans skulle att han har en liten mini-semester även fast jag saknar honom. Mycket.

Såg nyss klart nya beckfilmen (Beck- rum 302 som finns att se online gratis på swefilmer.com) och den var faktiskt väldigt bra, över förväntan. Jag och min mamma har varit helt galna i Beck och har nästan alla på DVD film så därför var det passande att se den med henne. Gunvald var skön som vanligt och lite nya karaktärer som jag tror kan bli riktigt bra. Väntar med spänning på att dom andra 7 filmerna ska släppas!!

För övrigt så har jag varit ganska nedstämd idag. Är nog en kombination mellan att jag fortfarande är lite sjuk och att jag kommer få vara utan honom i några dagar. Försöker fördriva tiden men en tom säng är inte alls lockande. Vid den här tiden brukar han pussa lite på mig samtidigt som han håller om mig. Inget väger upp den känslan, av att känna sig älskad. Så vackert och jag kommer aldrig ta det förgivet. Mina tankar snurrar mer än vanligt och det är ett under om jag lyckas somna någorlunda tidigt. Vet att jag borde sova typ.. nu? Men det är omöjligt.

Istället ska jag kolla på några avsnitt av One tree hill bara för att jag känner för det. Imorgon vankas det frukost på Kaka på kaka som är ett liiiitet fik i Limhamn som bakar allt själv. Så personligt och fint. Godnatt på er och tack alla ni som kikar in här dagligen. Ni är fina ni ♥

+ LOVE YOURSELF AND LIFE

Energy dun lie 🙌... :)

Jag tror livet handlar om att göra det man älskar, att njuta och bara vara. Jag tror livet går ut på olika saker för oss alla. Jag blir exempelvis lycklig av god mat, bra sällskap, att träna och att skratta högt och ärligt. Det är inget fel med att vara lycklig och jag tror det skrämmer många att vara det. Att tillåta sig själv att få vara lycklig. Men varför vara så rädd för något som är så fint? Jag älskar att se människor som är lyckliga och som skrattar ärligt. 

Så himla många år jag oroat mig för saker och gjort mig själv illa. Låtit alla hjärnspöken ta över och inte brytt mig om att putta bort dom. Jag har velat kontrollera alla känslor vilket har resulterat till att det bara blivit kaos. Men vad vet man egentligen om livet idag, om 2 år eller om 20 år? Man lär sig något nytt varje dag sägs det och helt ärligt kommer nog mina känslor alltid se ut som en enda stor röra för mig vare sig jag är ung eller skrynklig och gråhårig. 

Så mitt råd: kör på. Ät din favorit mat. Älskar massor. Uppskatta livet. Skratta. Var ärlig och rak. Va inte rädd för att känna. Va snäll. Va glad. Sprid glädje och kärlek. Njut av livet. Kämpa. Gör dina drömmar till verklighet. Va positiv. Stå på dig och stå alltid rakt.  

MY OPINION

Något som jag inte riktigt förstår är att när det var ¨internationella mansdagen¨ så var det enbart negativa saker jag fick läsa om män. Om den minoriteten av män som våldtar, är sexistiska och som kränker kvinnor. Ja, det är viktigt att lyfta dom kräken och påminna alla om att dom finns. MEN jag tycker att man även ska hylla dom män som faktiskt inte är så (vilket är majoriteten av män) istället för att lämna dom i utkanten. Det här är ett ämnen som folk har väldigt olika åsikter om men jag känner att det är ologiskt när kvinnor ska ha en egen dag och vi lyfter fram alla fantastiska kvinnor men glömmer dom fantastiska männen när det är mansdagen? 

Ska vi då blanda in feminismen i detta så är det mycket tjat om att det ska vara jämställt och bla bla. Men när det kommer till praktiken så är det knappast så. Feminismer förkastar mansdagen och kritiserar bara dom dåliga männen. Men har ni glömt dom andra? Dom som agerar när en kvinna är påväg att bli våldtagen eller står upp för kvinnor när andra män kränker? Det finns sådana män, men det glömmer vi bort när vi fokuserar enbart på dom dåliga. Jag reagerar faktiskt på det här eftersom jag vet att det finns bra män men som inte får rätten till att bli hyllade. Istället kränker man alla män och drar alla över en kam. 

Jag är trött på människor som kallar sig feminister och som samtidigt är manshatare. Nej då är ni inte feminister. Detta tror jag även är den största faktorn varför människor förknippar feminism med manshat. För att kvinnor som kallar sig feminister också är manshatare. Det går inte ihop. 

Jag hoppas att vi nästa gång kommit lite längre i vår utveckling och där man faktiskt kan hylla de män som förtjänar det. Ni kan prata skit om män alla andra dagar om ni så vill, men ska kvinnor få ha en egen dag så ska männen få det. Punkt slut. 

TISDAGS- PEPP!

                                                                             My kik is / wraymolly or wraymolly19 hmu if need too!


Den här texten fastnade jag för. Den träffade rätt och jag behövde verkligen höra det här nu. Ni vet när man ibland tvivlar på sig själv och oroar sig för mycket om allt runt omkring - lite så har jag känt förrän jag läste det här. Detta peppade mig otroligt mycket och kan nog leva på det här ett tag. Tycker alla borde läsa och ta till sig!

+ TABU

Tumblr | via TumblrTumblr | via TumblrTumblr | via TumblrTumblr | via Tumblr

Varför är det tabu att operar sin näsa om man vill det? Varför är det tabu att förstora brösten om man mår dåligt över att man har för små. Varför är det tabu att visa hud om det är ens egna val? Varför är det tabu att ha sex i TV? VARFÖR är människor så dömande?

Överallt ser jag människor som ska kommentera det ena eller det andra om vad någon annan väljer att göra. T.ex. att Kim Kardashian har valt att vika ut sig helt eller att Dessie ska operar sin näsa som hon haft komplex för enda sen hon var liten. Jag menar come on, det är 2014. Har inte vi kommit över det stadiet där vi är allt för dömande mot andra människor? Enligt mig är det helt ofattbart hur man kan sitta och kommentera saker om vad andra väljer att göra med sin kropp. Är det din kropp eller vad är det du tror egentligen? Skulle aldrig få för mig att yttra mig om någon annans val även om jag tycker det kan vara fel. Väljer man att ligga i TV så fine, låt dom människorna göra det! Blir så frustrerade över hur fula ord människor kan skriva på internet. På riktigt - ibland tror jag inte att folk som gör det är mänskliga och det gör mig rädd.

Jag reagerar på när människor är dömande för jag anser att det är något som är idiotiskt. Sen att man säger att kändisar och bloggare måste vara förebilder för unga tjejer så är det skit snack. Man tar på sig en roll som förebild om man vill det, inte för att någon annan anser att man bör vara det. Om du granskar människors liv som du tror är perfekta kommer du ganska snabbt inse att du har fel. Ingen kommer med ett felfritt register. Vi är alla människor av kött och blod, vi har alla våra olika tankar och åsikter. Det är just det som facinerar mig. Människor som är strängt emot operationer är för mig lika intressant som människor som genomgår var enda operation som finns att göra.

Men jag vet inte, kan tycker jag så här för att jag själv vet hur det är att bli dömd av andra. Att jag allt för många gånger har fått höra från andra människor hur jag borde bete mig eller se ut. Jag skrattar bort det för i slutet av dagen kommer jag alltid göra det jag själv vill. Jag kommer skita i vad människor tycker att jag bör göra om det så är en för mig helt okänd människa eller min mamma som har en åsikt. Men man kanske behöver lite skinn på näsan för att kunna göra det och isåfall är det inte många människor som har det och jag hoppas det kommer med tiden. Sen tror jag att många människor som kommenterar andras liv är en aning avundsjuka och att agera ut sin avundsjuka på ett sådant vis är helt absurt. Säkerligen kommer folk ha andra åsikter än mig nu, men helt ärligt tänk efter en extra gång.

 Kom ihåg: att vara snäll mot sina medmänniskor, är nycklen till framgång.

LET'S BE HUMAN

Ibland blir jag sjukt trött på allt. På människor som vill sätta tyglar på en och bara tynga ner en. Jag är så trött på att människor lever i sin egna lilla bubbla utan någon som helst kontakt med omvärlden. Vill bara skrika och be er öppna ögonen. Genom alla mina år har det varit på tok för många som försökt berätta för mig hur och vad jag ska göra i MITT liv. Sen svider det i folks ögon när man vägrar göra det. Jag kommer alltid gå min egen väg, göra det som känns bäst för mig och skita i resten. Jag kommer aldrig att göra som andra ber mig att göra om jag inte känner att det är rätt. Vissa saker lär jag kanske ångra men då känner jag mest att det är mitt liv alltså jag som får ta konsekvenserna.

Jag är tokig som person och gör många saker som förvånar andra människor. Jag kan göra impulsiva saker utan att bry mig. Samtidigt som jag ibland kan gå och grubbla hur länge som helst över vissa saker om jag verkligen ska eller inte ska göra det. Men jag vill aldrig höra något om mina val som jag gör. Vill jag färga mitt hår, då gör jag det. Vill jag tatuera mig i ansiktet, då gör jag det. Förstår ni? Jag gör det som känns bäst för mig. Jag behöver ingen som håller fast mig och kväver mig från att göra det jag vill. Så många gånger jag fått höra människor med sina åsikter och helt ärligt så har jag inte lyssnat för det är crap. Det är så få saker som biter på mig idag och jag tror nog det provocerar vissa men då får det vara så. Jag kan bara säga hur skönt det är och inte bry sig om något. Nu babblar jag en massa men jag tyckte det var skönt att få skriva av mig.

Just nu är jag rätt tom i kroppen. Jag har mycket att vara lycklig över men man känner ju sig aldrig nöjd..

SOCIAL FOBI

Hearts ♥Hearts ♥Hearts ♥
Jag har aldrig varit den personen som tar plats i sociala sammanhang och jag har varit blyg så länge som jag kan minnas. Jag får en klump i magen när jag ska göra något inför många människor jag avskyr det. Jag har många gånger tänkt hur jäkla ohälsosamt det är och om det är mänskligt att känna som jag känner. Jag har inte lätt för att komma in i en grupp med människor och jag är mån om vad jag säger. Räcker gärna inte upp handen på lektionerna och avstår helst från att redovisa inför klassen. 

Men så googlade jag runt lite och tänkte på det och så kom jag fram till det. Något som egentligen är ganska självklart, att jag har social fobi. Social fobi innebär att man får ångest när man står i centrum för andra människors uppmärksamhet. Man är rädd för att bli granskad och upplever ofta att man gör bort sig bland andra människor. Det är inte bara att man är nervös inför ett tal vilket nog alla har upplevt någon gång. Social fobi begränsar ditt liv. Jag har t.ex. undvikit att gå till skolan när vi haft redovisningar för jag trott att jag skulle svimma eller kräkas om jag var tvungen att göra det. Jag isolerar mig när något känns jobbigt. Jag arbetar på det här varje dag och jag försöker ta det i små steg och förhoppningsvis så kan jag utvecklas. Jag hoppas att jag någon dag slipper det här för det är som sagt den största och enda begränsningen jag har.

Det känns konstigt att skriva om det då jag aldrig riktigt reflekterat över att jag kan ha social fobi. Men man kan liksom inte lösa ett problem utan att veta vad det är och jag är glad att jag vet det nu. Samt är jag väldigt glad att jag ha få personer som står mig nära och som jag kan göra och säga allt till.  

Untitled(2) Pin von Heartss and Soulss auf „Words • Quotes • Sayings“ | Pinterestshades-of-invisible.tumblr.comGloriously | via Tumblr

Jag är en extremt perfektionist i vissa situationer. Jag vill alltid prestera mitt bästa och kan må väldigt dåligt om jag inte blir nöjd. På sista tiden har jag insett att det inte alls är så bra alltid. Jag pluggar timmar varje dag men ändå är jag inte nöjd med mina reslutat. Jag drivs av det faktum att jag alltid kan bli bättre och att det inte finns några gränser på hur bra man kan bli. Men idag sa mitt psyke stopp. Jag vet inte vad som hände men jag insåg att jag måste stanna upp oftare och andas. Jag måste planera bättre så att jag slipper sitta alla timmar och plugga men ändå inte blir nöjd. Jag tror jag måste plugga effektivare och ta det lite lugnt, leva lite mer och göra andra saker. Visst plugget går före allt men jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag förlorat saker på grund av att jag var helt inne i något annat som kanske inte gav mig det jag ville.

Sen känner jag hur stor press som andra sätter på mig - omedvetet. Jag vill kunna stolt visa upp ett bra betyg eller kunna säga att jag kämpade hårt och att det lönade sig. Det är den bästa känslan. Jag skäms när jag inte gör bra ifrån mig och jag skulle aldrig göra något som jag inte känner mig säker på. Jag skjuter undan allt annat för att sitta och plugga på något som jag är osäker på men pluggat i flera timmar, just för att jag vill vara 10000 % säker. Jag vet inte, men jag tror inte att jag är ensam om det här.

Är det någon som är lika dan? Vad är era tips och hur hanterar ni det här?