MATILDA - FINTESS AND HEALTH

Demons

Jag minns hur vi kunde ligga i min säng, bara hålla om varandra, känna dina andetag i min nacke och höra fina ord viskas i mina öron, känna händer som letade sig till mina och kyssarna längst halsen. Ibland kunde vi ligga där i evigheter, ibland sa vi inte ens någonting, vi bara låg där. Ingenting kunde störa oss när vi låg där, vi låg där tills vi somnade. Och det var det bästa av allt, att somna i din famn och sen vakna upp i den. 

Och vet ni vad? Ibland kan jag ligga i min säng och låtsas att han ligger där bakom mig, andas i min nacke, viskar fina ord i mina öron, känna en hand som letar sig till min, kyssar längst halsen. Men det är bara ibland. Ibland kan jag viska ord till honom men inte få något svar tillbaka. Då låtsas jag att han har somnat och när jag vaknar upp på morgonen igen då är han borta. Då vet jag att han aldrig kommer att komma tillbaks. Då brukar jag ta ett djupt andetag och låtsas som att vi aldrig fanns, att vi aldrig kysstes, att vi aldrig var så nära men ändå så långt bort, att vi aldrig sa förväl på ett förfärligt sätt.

Men sån är kärlek och ibland gör det ont.

28 februari 2014 20:00 | Texter |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas