MATILDA - FINTESS AND HEALTH

With or without you

Untitled

Tänker tillbaka och undrar vad som gick fel. Hur det kunde bli såhär. Vi lovade varandra allt men vi bröt det. Eller du bröt det. Det är svårt att kämpa på när man känner att man kämpar förgäves. Jag vet vad jag vill och hur jag vill ha det men nu måste jag helt enkelt släppa alla känslor och bara låta det vara. Jag förstår mig inte på något längre. Jag orkar inte göra det heller. För att allt runt omkring mig känns väldigt falskt. Det skrämmer mig att behöva se och höra människor som gör varandra illa och som inte ens blinkar utan lever på som ingenting. Men jag är så trött på att stå i den skuggan och jag har gjort det alldeles för länge och för mycket.

Det tar emot att säga att livet gå vidare när jag egentligen vill spola tillbaka tiden och ligga i hans armar och höra hans röst. Men det är väl trots allt så, att livet går vidare. Med eller utan honom. 

Allt

Strong

Har inga verkliga behov eller beroenden. Jag röker eller snusar inte, jag är morgon pigg, jag äter och tränar i lagom mängd och jag dricker inte kaffe. Jag har inget beroende, något jag måste göra eller ha varje dag för att känna mig komplett. Runt omkring mig ser jag folk som dricker kaffe i mängder och hypar om dom inte får det, folk som sitter och skakar eller gnäller för att dom inte har möjligheten att ta en av alla sina dagliga cigg. Jag tycker synd om folk som inte kan kontrollera sina behov, att man har ett så sjukt beroende att man inte hade klarat sig utan det.

Jag har fått höra att jag är tråkig för att jag varken festar eller dricker. I början trodde jag nästan det var sant, att vad är det för fel på mig som inte dricker och röker och som inte ens känner att jag vill göra det? Men så tänker jag efter.. Varför ska jag göra det bara för att? Varför dricka bara för att? Varför festa bara för att? Till vilket syfte? Inget. Jag drar hellre på mig mina träningskläder och tar ett träningspass än att supa mig full. Men det är min livsstil och det är vad jag har valt. Jag kan förstå att man i min ålder vill festa och ''ha kul''. Men jag tycker att man kan ha minst lika kul om inte mer kul, utan allt det där. Varför vakna bakfull nästa dag när man kan vakna och må underbart bra. Jag väljer nog hellre att fokosera på nyttiga saker. Supa och festa för mig är inget hälsosamt och jag tror att man kan förstöra sin kropp men även sig själv genom att göra det. Nu säger jag inte om man festar lite då och då, går på någons födelsedags fest osv. Utan folk som festar minst 2ggr i veckan och super sig under bordet varje gång.

Detta är inget dömande, utan hur jag ser saker från mitt eget perspektiv. Jag trivs med vad jag gör och jag mår bra av det och i längden är det vad som är viktigast. 

Förstå

Untitled

Och vet ni hur ont det gör när kroppen skriker efter honom? När man inte kan äta eller sova för att huvudet inte fungerar som det ska. Jag har ingen apitit, inte för något. Det gör ont när man ska hålla allt inom sig för gör man inte det utan släpper ut allt blir man så otroligt sårbar. Det kan gå hur lång tid som helst men jag kommer alltid rysa när jag hör hans namn eller ser honom. För på något sätt är det som ingenting har förändrats fast än allt egentligen har det. 

Jag är så trött på att bli sviken och att känna att jag ger allt men får ingenting tillbaks. Det spelar ingen roll hur högt man älskar någon, det funkar inte i längden om man själv är det enda som kämpar. Jag har fått nog, kanske för längesen. Men nu känns det i kroppen. Nu vet jag att min kropp inte orkar ta emot flera smällar. Jag kommer gå isönder ännu mer och det kommer ta ännu längre tid att laga mig. Och problemet är att jag inte vet vart jag ska börja.. 

Quotes

Det går dagar utan att jag egentligen riktigt tänker på det. Livet. Hur det är att leva och vad som händer i mitt liv. Det är så mycket att jag inte ens tänker på att stanna upp. Jag anser det som något dåligt. För jag vet hur mycket jag tidigare uppskattat alla stunder och vad som har skett runt omkring mig. Att fast än det händer mycket och det är mycket på gång så kan man ändå njuta. Varför jag glömt det vet jag inte riktigt. Men jag känner att det är dags att ändra på det. För det vore hemskt att vakna upp en dag och inse att man har levt men ändå har man inte levt för att man inte tagit vara på alla stunder. Just nu behöver jag det mer än allt. Små fina saker. Jag behöver fånga upp allt bra och bara ta till mig det. Inse hur lyckligt lottad jag är. 

Jag går in för det jag gör hel hjärtat vilket göra att det kräver väldigt mycket energi från min sida. Jag är som ni kanske vet, perfektionist. Nästan för mycket för mitt eget bästa. Vill prestera bra i allt och när jag känner att jag inte kan det blir jag extremt osäker. Dålig egenskap ibland. Men det har även hjälpt mig med att lyckats göra saker som jag annars inte skulle gjort. Allt är på gott och ont. Samma sak med min evisa. Den har många gånger hjälpt mig, lika mycket som den har förstört för mig. Där kommer rädslan in. Att något kan vara postivit och negativt på samma gång.. 

Fotsteg

Untitled

Jag kan förneka det i alla oändlighet. Jag kan låtsas som du inte finns och låta minnet av ditt ansikte tyna bort. Jag kan skratta bort min kärlek och den spricka i mitt hjärta. Jag kan låtsas som om jag inte gått sönder, inte det minsta. Jag kan fortsätta springa fast än mina ben viker sig.

Men trots detta kommer du alltid vara i mitt inre. Som en tatuering. Det som är inom mig, inristat på varje centimeter av min kropp kommer aldrig någonsin gå att ta bort eller förstöra. Vilka steg jag än väljer att ta, vilken riktning jag än väljer att gå så kommer jag tänka på dig. Du följer mig fast än du inte är med mig. Det är inte små sår som läker. Det är stora blodiga sår som kommer bli till ärr. Du försvinner aldrig fast än vi inte vandra på samma väg. Jag kommer andas för dig om det behövs. För vi två, ska alltid, oavsätt vara ett tillsammans. 

Tankar

We're never so lost that the angels can't find us

Ibland kan jag känna mig sjuk vilsen. Man kan gå runt och undra, 
finns det verkligen ingen runt omkring mig som har samma intressen som jag? Finns det ingen som har samma värderingar som jag, som tänker nästan lika dant som jag?  När jag tänker efter så har jag alltid gått min egen väg, stått för det jag själv har tyckt och har alltid struntat i att slösa energi på människor som jag känner ger mig negativ energi. Det har varit svårt ibland för det kan göra att man blir ensam.

Men när det är som värst ska man alltid lyssna på sin inre röst.. Då hittar man alltid tillbaks till sig själv igen.