MATILDA - FINTESS AND HEALTH

No limits

Med en viss självrespekt som enda skyddsnät. Ändå står lögnerna på rad efter mitt namn. Knackar på min axel och ber mig följa med. 

Vill vara alla till lags, utan mig själv. Kan inte krossas under tyngden av ordet - sviken. Kan inte dö av tyngden i ordet - igen. Kärlek skär lika djupa sår som svek, men det är förädaren som strör saltet. Låter det svida i hyn medan ögonen låter kinderna veta om att de finns.

Det bleknar, det jag en gång trodde var jag, bort från det ständiga och bestående. Jag brukar viska till mig själv, det finns inte mer. Men ändå, alltid, mer. Det är inte det att jag är rädd, jag är så bekant med vad jag tilldelas, allt för van. Tre meningar skapar tortyr, två gör ont, en förgör. Ord som kastas, glas som äts. Det bor ingen fjärill i hatet, ej heller en orm. Bara ett tomt ansikte utan samvete. Jag kan säga att mitt hjärta sved men aldrig att det slog hål på det jag hade inuti. Det är för trångt med två, sa kroppen till hjärtat och lämnade det vid vägens slut.

30 oktober 2013 11:09 | Texter |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas